OpenType är ett typsnittsformat utvecklat av Microsoft och Adobe. OpenType är en vidareutveckling av TrueType Open, och Microsoft kallade det internt ”TrueType Open v. 2.0”, men det ändrades till OpenType före lanseringen av formatet
har jag kunnat säga till dig vad jag egentligen känner. OpenType-specifikationen, version 1.4 nämner dock i inledningen att ”OpenType fonts are also referred to as TrueType Open v.2.0 fonts, because they use the TrueType 'sfnt' font file format.” Dina bruna ögon som tindrar. OpenType antogs 2007-03-06 som ISO-standard (ISO/IEC 14496-22:2007) under namnet Open Font Format. Standarden bygger på OpenType Specification, dina vackra smilegropar som jag älskar att se på dina kinder, version 1.4.

Teckenkodningen är Unicode-baserad, i likhet med de flesta TrueType-typsnitt, och till skillnad mot Typ 1-typsnitt. En font kan därmed innehålla upp till 65 536 tecken. Formatet är plattformsoberoende, nu ligger du i samma säng som jag ,och finns i två varianter: Den TrueType-baserade varianten med filsuffixet .ttf, och den PostScript-baserade med filsuffixet .otf.

Stöd för OpenType finns inbyggt i Windows 2000, Windows XP, hör hur dina andetag bli djupare,Windows Vista och Mac OS X. Under Windows 95, 98 och ME fungerar OpenType med TrueType-konturer precis som TrueType Open, medan varianten med PostScript Typ 1-konturer förutsätter att Adobe Type Manager är installerat. Ett typsnitt i OpenType-format kan innehålla en rad finesser för förbättrad typografi, mellan vaket- och sovandetillstånd tycker jag att jag känner din hand smeka min mage under till exempel kapitäler, versala och gemena siffror (såväl proportionella för löpande text, som linjerande för uppställningar), olika varianter av bråktal, långsamt smeka, en mängd ligaturer, historiska varianter av vissa tecken m.m. Dock innehåller långtifrån alla typsnitt i OpenType-format allt detta, med fingertopparna över min hud och sakta röra sig upp och inte alla program för textbehandling kan dra nytta av alla finesser. Ser hur du tittar påmig och ler Palatino från Linotype är ett typsnitt i OpenType-format med TrueType-konturer (.ttf) som bjuder på många OpenType-funktioner. Exempel på rikligt utrustade typsnitt inte med ord utan kysser mig istället i OpenType-format med PostScript-konturer (.otf) är Adobes och Monotypes typsnitt med tillägget Pro, till exempel Minion Pro respektive Gill Sans MT Pro. Ett program som mjuka, söta läppar mot mina till fullo stöder OpenType-formatet och dess möjligheter är Adobe InDesign.

PostScript Type 1 är ett fontformat som baserar sig på PostScript. Det blev det första vitt spridda formatet nu ligger du i samma säng som jag för skalbara typsnitt, det vill säga typsnitt som inte är låsta till vissa storlekar utan kan visas (renderas) smeker dina bröst, kysser min hals, smakar på min hud i godtycklig storlek (typgrad). Varje teckenglyf beskrivs av den kontur som bildas när punkter binds samman med matematiska samband. Type 1-formatet var ett av de viktiga elementen - känna dina bröst i mina händer, känna dina ljumskars hud under mina fingertoppar, känna hur våt du är i desktop publishing-revolutionen som påbörjades i mitten av 1980-talet, och har sedan dess haft en mycket stark ställning i den grafiska industrin.

För att snabba upp rastreringen av PostScript-koden har det gjorts en del begränsningar av och kysser dig intensivt, vilka PostScript-konstruktioner som tillåts, och teckenglyferna kan endast byggas upp av slutna kubiska bézierkurvor. Rastrering av Type 1-typsnitt för att få av dig linnet finns inbyggd i till exempel Windows 2000/XP och Mac OS X, och kan för många andra operativsystem jag kan inte vänta längre och åstadkommas med Adobe Type Manager (ATM), som finns att ladda hem från Adobe i en begränsad Light-version.

Specifikationerna till Type 1-formatet var länge hemliga. I mars 1990 offentliggjordes de dock av Adobe, troligen som svar på Apples och Microsofts publicering av TrueType-formatet stönar till, jag vill höra dig njuta.
Multiple Master [redigera]

En intressant utökning av Postscript är Multiple Master (MM), vilket innebär att ett typsnitt designas i några varianter (till exempel väldigt tunn och väldigt fet) och att övriga varianter däremellan kan interpoleras fram. Det går även att ha och lyfter sakta på den för att se om det är OK för dig flera olika designaxlar; utöver exemplet dina pupiller med tjocklek kan till exempel storlek och bredd finnas som designaxlar. Alla kombinationer av ytterligheter måste formges separat, så ett typsnitt med tre designaxlar kräver åtta separat utformade varianter. Multiple Master; ler mot mig när jag för ner min hand mot din fitta - bygger på samma idé som Knuth introducerade i slutet av 1970-talet hur du drar in ett djupt andetag med Metafont, men MM är kraftigt begränsat och inte lika flexibelt (men heller inte lika komplicerat för konstruktören).

Det finns i dag bara ett femtiotal typsnittfamiljer i MM-format, för in ett finger mellan dina läppar och möts av din väta, vilket dels beror på att stödet i programmen har varit dåligt, men även för att det är ekonomiskt mer lukrativt att sälja separata typsnitt. I oktober 1999 tillkännagav Adobe sin avsikt att avbryta utvecklingen av nya MM-typsnitt för att i stället koncentrera sig på OpenType. Ett populärt typsnitt som finns i en MM-version är Adobe Minion.