vad har jag gjort nu igen?

PART 1
Tänkte skriva lite grann om vad jag har gjort på sistone. Det var ju ett tag sen jag skrev. Tiden går snabbt när jag gör massa grejer. Så vad har jag gjort? hmmm...just ja. det var from i fredags jag inte skrev.
jo i fredags, vad gjorde jag? hmmm...fredagen var ganska lugn faktiskt...egentligen gjorde jag inte nånting direkt värt att skriva som hade med mitt jobb att göra. så därför skrev jag väl inget. och sen så hade jag lite ångest över det. för jag vill verkligen inte sumpa den här tiden jag har till eget projekt. Så iaf sedan tog jag igen fredagens uppehåll på både lördan och söndan iom julmarknaden. jag och lolita hade ett bord i semenarie gången som vi delade på. Jag tänkte för att jag ville utnyttja julmarknaden till att se över reaktionerna på mina grejer, främst på porslinet som jag tecknat på, och sedan hade jag gjort 4 (6?)st affisher och 4 st t-thirts. Jag tänkte att dom kanske skulle gå att sälja. allt det där gjorde jag bara ett par dagar innan - så hur jag skulle presentera det eller ja ifall jag skulle/ville sälja det överhuvudtaget visste jag inte..utan jag tänkte att vi får se hur det känns på lördan när marknaden börjar. Anledningen till att jag inte ville sälja var att det kanske hade varit synd eftersom porslinsarbetet var en lång process och jag hade planer på att precentera Hela eller delar av processen i en utställning (separat) eller att jag skulle ha med det i mitt examensarbete eller(och så klart att (och det här kanske är det viktigaste) att jag inte hade dokumenterat grejerna bra - vilket är oerhört viktigt till hemsidan och uppsatsen osv, osv. Skulle jag sälja dom bästa grejerna utan att ens ha dokumenterat? Men precis som i ordspråket (Roadsworth) Things happen when you take the risk. 
Lolita frågade - ska du sälja någonting? net ja vet inte sa jag... sen så drog jag iväg på toa..och när jag kom tillbaks så hade hon ändå sålt en grej...en kopp var det ..för 250kr...så jag blev först lite arg..men tänkte sen att vafan..det e ju kul ändå...jag kan göra en ny...bara jag vet vilken det är...(och det kom jag på senare)...så iaf så bestämde jag mej för att skita i att fega och istället försöka sälja så mycket som möjligt...jag tänkte att jag skulle lära mej mer av att sälja än av att bara visa...och att jag kunde ju alltid göra om dem...eftersom jag kände mej så peppad till att göra nytt efter som jag sålt en...och jag sålde mera(!!!) :D..sanningen är att jag fick så otroligt mycket bra respons...dom vanligaste kommentarerna var Snyggt! Fint! Jättefint! fina! kul! Roligt! och den bästa kommentaren var  - ja det finns ju mycket bra här men det här är ju en klass för sej! (fatta vad glad jag blev!) :) sen sa hon..det här är Fantastiskt! :D alltså det är så kul att få sådana kommentarer och att möta en publik, att visa det som jag gör., det som jag sysselsatt mej med dom senaste 4 åren. OCH att folk gillar det. Och det jag gör kommer endast från min egna lust och glädje/nyfikenhet iatt lära mej mer i det jag gör, att upptäcka nya saker, att gå över gränser, att ha roligt, att göra/hitta någonting som känns genuint som mej själv, att hitta någonting nytt som jag aldrig sett förrut, att göra människor glada, att fylla en funktion i samhället. Jag tar ju hand om de här objekten -ökar deras status med typ 400%(?!) nått sånt lär det va...och tingen får en längre levnadslängd, dem inger inspiration och lyx. En annan människa vill ha det här. Det finns hopp för konsten/designen.
Det här är grön design. Det här är design 2010. Det här är konsthandverk. Det här är konst 2010. Det här är icke elitistisk konst. Det här är konst för allmänheten. Vad är det som avgör ifall det är konst eller design egentligen? Beroende på vad mina lärare säger om det. Beroende på vad jag säger att det är. Beroende på vad gallerister och andra "viktiga" människor i branchen säger att det är. Får jag ställa ut objekten på etablerade kända konstgalleriet så är det definitivt konst och får jag ställa ut det på ett designgalleri är det designt antar jag. Men kan det inte vara både och. Har det någon betydelse? Vad är konst. Med frank Zappas syn på konst så är det definitivt konst. "doing something with nothing and then sell it".
Och vad som har setts som konst och inte konst har ju hela tiden förändrats genom tiderna. Jag tycker att konsten borde vara mera folklig. Konsten borde få vara mera i vanliga människors liv. Konsten har blivit för eletistisk? eller?...måste bra konst vara konceptuell? vad är bra konst?? är bra konst någinting som bara kan kommunisera med dem som är inne i konstsvängen och som tar sej tid till att läsa om konstverket( 2-3 a4 ca)? Ska konst vara svår?
Vad hände med cirkusartisten som olika trick uppe i luften. Är inte det konst?
är inte konst någnonting som överaskar. Någonting som har skapats genom en lång arbetsprocess. Någonting som utstrålar skönhet. Någonting som är roligt. Någonting som är fint. Och det allra viktigaste Någonting som är speciellt!! Unikt! och gärna någinting som är lite mystiskt. Och för mej så tycker jag att stor konst ska tala till alla människor, att den ska vara lättläst. Att den ska utstråla inspiration och lekfullhet och att man ska vilja vila blicken på den. Man ska vilka vila blicken på någonting som är speciellt. Man ska vilja ha den. Den ska vara förförande. Den ska ha ett djup också. Jag tror att ifall ytan är speciell så kommer det från djupet - dom inre tankarna - tankarna formar det yttre. Men iallafall det viktigaste som jag tycker är med konst - vad man kan kalla konst är att det är unikt och speciellt på något sätt. Men sen så tänker jag iofs på kopplingen till musik...alltså inom musik så låter ju många låtar likadant..alltså även gryma låtar som vi uppfattar som unika...dom bästa låtarna som gjorts(moderna pop/rock låtar) inehåller ofta samma ackordföljd etc...men dom är ändå unika. Är inte det konst då? jag tycker fan det. För att det berör så ini helvete. Jag tycker att bra konst eller konst över huvudtaget ska beröra. Konst ska beröra. Men visst då kan du ju rita en stor jävla kuk på en vägg..massa människor kommer bli berörda men dom kommer hata dej och det är någonting som folk har sett förrut. hmm..okej..men jag vill ändå att konst ska beröra....hellst med glädje så klart, och inspiration. Men jag gillar också när den ligger på gränsen..alltså när många älskar den och många hatar den. Då är den nog som bäst. Som friast. Är det inte så. Precis som med viss musik. Ofta inom ungdomskultur tex när jag lyssnade på grupper som metallica, gnr, acd osv....denna musik älskades av miljontals, och den hatades av miljontals....så den bästa musiken kanske är den som ungdomarna gillar....borde det inte vara så med konsten också?....kanske...hmm....jag gillar iallafall idén med att någonting både älskas och hatas...men den ska älskas av en stor massa och den ska hatas av en stor massa också. Inte hatas av många och älskas av en minoritetgrupp. Är det inte så den elitistiska konceptkonsten funkerar? Jag tycker det är skit. Iallafall mycket - självklart inte allt....


nej nu ska jag iväg och träna...skriver mer sen..
och så har jag bröd i ugnen också....(och det var inte metaforiskt - its a fact)


/y




PART 2


ok, im back.  Läste just igenom texten och jag kom att tänka på att jag snackat mycket om konst. Hur konst ska vara enligt mina tankar osv..reflektioner osv. Och det jag vill säga nu är att jag snackar egentligen om samtidskonsten. Alltså hur konsten har utvecklats till dagens samtidskonst. Det är samtidskonsten det handlar om, ingenting annat. Det var väl sen duchamp ställde ut sin pissoar som den konceptuella konsten utvecklades. Men alltså jag menar inte att konceptuell konst inte bör finnas, jag menar bara att - måste finest finest art vara så svår? så svår att förstå av massan?
Så är det ju aldrig med musik...och musik är väl också en konstform (eller vafan??)klart det ÄR.
Alltså det finns ju svår musik också svåra genrer..fusion-jazz etc.....men fan så fel det skulle bli att kalla den musiken för finest finest music. Sjukt ju. Finest finest musik måste väl fan vara den som berör massan mest, den som har påverkat flest människor. Den som är vackrast, den som flest människor har vackra minnen till. Och det är väl oftast inte nån fusionjazz musik - för sån musik lyssnas bara av andra liknande musiker (ofta såna som gått på musikhögskola). Den bästa musiken enligt mej uppskattas av människor runt om i hela världen, oavsett ålder - klass eller vad för språk man talar i landet som man lyssnar på denna musik. Det är musik som även uppskattas av dom sk. intelektuella (status människor med stor makt och utbildning) - det kan vara recensenter, andra kända musiker, musikhögskolelärare, radiokanaler osv. Musik som det skrivs böcker om - musik som inspirerar andra musiker, musik som gör att det skrivs böcker om personerna som gjort den. Ofta har dessa personer unika på olika sätt...dom har ofta ett stort behov av att uttrycka sej av olika sätt..av sorg kanske....som john lennon vars mamma dog när han var endast 13 år. För mej är john lennon en av de största musikerna (konstnärerna) som funnits de senaste 100 åren, och många skulle nog hålla med mej. hyllad av kritiker och massan runt om i världen.
Hur kunde han bli så bra - arbetade han med sorg? vad var hans drivkraft?


den här informationen hämtade jag från en internet sida. Jag bedömer inehållet som trovärdigt.


John Lennons fullständiga namn är John Winston Lennon. Han är född den 9 oktober 1940 i Liverpool.
Han var det ända barnet i familjen och hans föräldrar skilde sig tidigt.Han fick hos sin moster och hennes man då hans föräldrar skilde sig. Fosterföräldrarna omkom i en trafikolycka när John Lennon var tonåring. Hans mamma hade han fortfarande god kontakt med men pappan fick han inte kontakt med förrän han blivit vuxen. Hans mamma väckte hans intresse för musik då hon lärde honom att spela banjo och piano. Vid 15 års ålder började han även spela gitarr.


Han var ensambarn. Hans föräldrar lämnade honom när de sklldes då han var ung. Sedan omkom hans fosterföräldrar i en bilolycka när han var tonåring. Han hade fortsatt kontakt med mamman men ingen kontakt med pappan förren han blivit vuxen. 




Paul Mcartney då??


Hans föräldrar var amatörjazzmusiker och barnmorska. Hans mamma dog när Paul McCartney var fjorton år gammal vilket förenade honom John Lennon som också förlorade sina fosterföräldrar tidigt.


Dom två kändaste låtskrivarna i världen jobbade med sorg - personen i deras närhet hade dött när dom var unga.


Okej....jag vet att mitt egna arbete oxå är grundat i sorg. Men varför pratar man aldrig om det här på min skola??
Varför?? Varför??Varför pratar man aldrig om drivkraft? Varför frågar man inte om drivkraft på intervjuerna?
Klart att det är känsligt men....alltså...jag tycker bara att det..är lite....konstigt....alltså sorgearbete....vafan....varför ska man annars skapa saker....om man inte saknar nått....konstnärsyrket handlar om skapande....skapande....det är det man lever på...att skapa...skapande kommer från sorg som kommer från saknad.....ett bearbetande av saknad....ett kärleks arbete...saknad kommer ur kärlek....därför handlar skapandet om ett kärleksarbete, om saknad, om sorg. Man bearbetar sin sorg med kärlek, man lägger ner massor av tid på att bearbeta denna sorg, tid, energi, tålamod. Handlar det inte också om att bli älskad? Ett arbete om att bli älskad. En saknad av kärlek. En saknad av att bli älskad. Under en viktig period.  
Vilken människa vill inte bli älskad för det han/hon gör? När personer i ens närhet försvinner skapas en tomhet. Vi har fått massor av kärlek och uppmärksamhet från dessa personer. När allt det här försvinner , hur ersätter man det? Det handlar ju också om saknad av uppmärksamhet.
Är det därför så många artister gillar uppmärksamhet, de gillar att synas, för att de vill bli älskade, för att de vill bli sedda, och när de blir det så blir det som en ersättning för all den uppmärksamhet och kärlek som de gått miste om/ som de saknadt under en lång period.
Men man kan ju ha olika typer av drivkraft...en kan ju vara pengar, en annan saknad, status, vad finns mer?? kanske en drivkraft för att göra ens föräldrar nöjda? en drivkraft för att få sex? en drivkraft för att hitta en egen identitet?
identitet och saknad ligger nära varandra.....för när folk omkring en saknas så påverkar det ens identitet. 
Ens identitet blir försvagad? pusselbitar i ens identitet försvinner? Och sen så försöker man ersätta dom pusselbitarna med annat. Av bestämmd åsikt så handlar iallafall mitt egna arbete om kärlek..och lek...en ersatt lek...som jag inte fick leka med alla dom jag saknat....ett arbete om saknad av kärlek från min familj i chile...en stor pusselbit bortfallen från min identitet...ett arbete om att bygga upp min egna identitet eftersom jag aldrig kan ersätta dom riktiga pusselbitarna så måste jag fylla i dem med annat. Det handlar om saknaden jag haft från min chilenska identitet, min chilenska mor, min chilenska fan, min chilenska storasyrra, min chilenska lillebror, min chilenska lillasyster, mina chilenska kusiner, mina chilenska morföräldrar , min stora chilenska släkt, det handlar om en stor saknad utav kärlek - och om att fylla ett hål i min identitet som uppkommit utav saknaden. Det är det mitt konstnärskap handlar om. Och mitt hål är så stort och tommt, min kärlek är så stor, så att jag väljer att ha det här som framtida yrke, jag väljer att lägga ner massor av tid på det här, så mycket tid som möjligt, arbetet gör att jag känner mej mindre ensam, och jag får uttrycka min kärlek genom arbetet, mitt hål blir uppfyllt och min identitet stärks och byggs upp igen när jag skapar nya saker.


/y (nu börjar jag bli ganska tröltt)