viernes 28 de enero de 2011
ERNST FISCHER
IN A DECAYING SOCIETY, ART, IF ITS TRUTHFUL, MUST ALSO REFLECT DECAY.
AND UNLESS IT WANTS TO BREAK FAITH
WITH ITS SOCIAL FUNCTION
ART MUST SHOW THE WORLD AS CHANGEABLE
AND HELP TO CHANGE IT
ERNST FISCHER
AND UNLESS IT WANTS TO BREAK FAITH
WITH ITS SOCIAL FUNCTION
ART MUST SHOW THE WORLD AS CHANGEABLE
AND HELP TO CHANGE IT
ERNST FISCHER
miércoles 26 de enero de 2011
viernes 14 de enero de 2011
lunes 10 de enero de 2011
lunes 3 de enero de 2011
Inför utställningen
Som jag sagt tidigare så var det svårt att säga vad man skulle göra till utställningen innan vi fått veta vart vi skulle ställa ut. Iallafall så började jag med en stor bild
som jag gjorde på baksidan av 9 stycken (50 x 70cm ) tunnelbane-affisher.
När vi sedan fick reda på att vi skulle ställa ut i en klubbmiljö på Under Bron
valde jag att tänka bort alla tidigare planer och fokusera på vad som skulle passa
bäst på själva stället. Folk kommer ju vara där för att dricka alkohol dansa och ha roligt. Skulle nån bry sej om att kolla på en tavla?
Jag började tänka om och en annan idé jag hade var att göra något slags performance. Mina kläder som jag tecknat på passar bra i en klubb miljö.
Ska Jag ha dem på mej? Ska någon annan ha kläderna på sej?
och vad ska dom isåntfall göra?
Efter att jag fortsatt jobba endel nu under lovet
har jag kommit fram till att jag Inte känner mej bekväm i att ha kläderna på mej själv. Det är inte min grej. Jag vill inte stå i centrum och gå omkring som en slags "clown". Och att ta in andra modeller som ska dansa i kläderna känns inte heller rätt. Mina lärare på gerlesborgskolan frågade mej förut när jag höll på med samma projekt. Vad är det för kläder? Vem ska ha dem på sej? Är det objekt? Vill du göra
performance? Hur vill du presentera dem? Det är du som avgör.
Och jag har faktiskt funderat på det här ända tills nu och jag tror att jag börja komma mej nära hur jag vill presentera dem.
Det känns faktiskt mest rätt att det är objekt. Att jag presenterar dem som skulpturala objekt.
Hur kommer det sej att jag känner mej säkrare på vad de är Nu?
Jo jag blev inspirerad av en annan konstnär som jag såg verk av i Argentina
i en kläd affär. Hon hade gjort kläder i papper som hon målat på. Det var också mycket olika mönster och mycket färg men ändå på ett helt annat sätt än så som jag gör. Och sen så hade hon även gjort klädhängare i papper och målat dem med.
Kläderna var objekt - dom var inte direkt till för att användas. Så uppfattade jag det iallafall.
Jag tror att jag är inne på samma spår. Det är det som känns roligast och mest rätt just nu. Jag har tillochmed sågat ur egenformade träklädhängare med stick- och kontursåg. Sedan spraymålade jag dem.
det förstärkte objektkänslan.
För att gå vidare med det här tänker jag nu att jag vill göra modeller i transparent tejp där jag har gjort formen på min egna kropp. Jag tänker att jag ska använda glapack först och sen tejpen. På så vis kommer jag kunna sätta på skor också…sedan hänger jag objekten i rummet med någon slags lina i den sprayade klädhängaren.
Men problemet med den här typen av presentation blir att jag inte tycker att det passar sej i en krogmiljö på samma sätt som ett performance hade gjort…
Så hur ska jag nu göra?
Kanske ska jag göra något helt annat..? Kanske att jag väljer att göra en
målning på en vägg istället? Ett stort mönster nånstans. Mönster och färger passar bra ihop i en miljö med musik och dans. Det skulle bli en skön klubbkänsla av att
projicera någonting sånt på en vägg. Att aktivera en yta. Att skapa ett rum i rummet.
Och jag tror att det skulle bli mycket bättre med en projektion än ifall jag skulle göra en fast målning på väggen. Det skulle bli mer levande, och färgerna skulle även projiceras på människorna som stod/satt där projektionen var…..jag tänker mej just nu där i soffhörnan….eller vid ena väggen av dansgolvet. En annan bra sak med projektion är att dom som är på klubben inte behöver känna sej rädda över att dom kan förstöra någonting eller att dom måste vara försiktiga just där verket visas..utan tvärt om så ska det inspirera till mer party och mer av en skön festatmosfär. Det skulle bli ganska lättsamt tror jag. Och jag gillar enkelheten i det.
som jag gjorde på baksidan av 9 stycken (50 x 70cm ) tunnelbane-affisher.
När vi sedan fick reda på att vi skulle ställa ut i en klubbmiljö på Under Bron
valde jag att tänka bort alla tidigare planer och fokusera på vad som skulle passa
bäst på själva stället. Folk kommer ju vara där för att dricka alkohol dansa och ha roligt. Skulle nån bry sej om att kolla på en tavla?
Jag började tänka om och en annan idé jag hade var att göra något slags performance. Mina kläder som jag tecknat på passar bra i en klubb miljö.
Ska Jag ha dem på mej? Ska någon annan ha kläderna på sej?
och vad ska dom isåntfall göra?
Efter att jag fortsatt jobba endel nu under lovet
har jag kommit fram till att jag Inte känner mej bekväm i att ha kläderna på mej själv. Det är inte min grej. Jag vill inte stå i centrum och gå omkring som en slags "clown". Och att ta in andra modeller som ska dansa i kläderna känns inte heller rätt. Mina lärare på gerlesborgskolan frågade mej förut när jag höll på med samma projekt. Vad är det för kläder? Vem ska ha dem på sej? Är det objekt? Vill du göra
performance? Hur vill du presentera dem? Det är du som avgör.
Och jag har faktiskt funderat på det här ända tills nu och jag tror att jag börja komma mej nära hur jag vill presentera dem.
Det känns faktiskt mest rätt att det är objekt. Att jag presenterar dem som skulpturala objekt.
Hur kommer det sej att jag känner mej säkrare på vad de är Nu?
Jo jag blev inspirerad av en annan konstnär som jag såg verk av i Argentina
i en kläd affär. Hon hade gjort kläder i papper som hon målat på. Det var också mycket olika mönster och mycket färg men ändå på ett helt annat sätt än så som jag gör. Och sen så hade hon även gjort klädhängare i papper och målat dem med.
Kläderna var objekt - dom var inte direkt till för att användas. Så uppfattade jag det iallafall.
Jag tror att jag är inne på samma spår. Det är det som känns roligast och mest rätt just nu. Jag har tillochmed sågat ur egenformade träklädhängare med stick- och kontursåg. Sedan spraymålade jag dem.
det förstärkte objektkänslan.
För att gå vidare med det här tänker jag nu att jag vill göra modeller i transparent tejp där jag har gjort formen på min egna kropp. Jag tänker att jag ska använda glapack först och sen tejpen. På så vis kommer jag kunna sätta på skor också…sedan hänger jag objekten i rummet med någon slags lina i den sprayade klädhängaren.
Men problemet med den här typen av presentation blir att jag inte tycker att det passar sej i en krogmiljö på samma sätt som ett performance hade gjort…
Så hur ska jag nu göra?
Kanske ska jag göra något helt annat..? Kanske att jag väljer att göra en
målning på en vägg istället? Ett stort mönster nånstans. Mönster och färger passar bra ihop i en miljö med musik och dans. Det skulle bli en skön klubbkänsla av att
projicera någonting sånt på en vägg. Att aktivera en yta. Att skapa ett rum i rummet.
Och jag tror att det skulle bli mycket bättre med en projektion än ifall jag skulle göra en fast målning på väggen. Det skulle bli mer levande, och färgerna skulle även projiceras på människorna som stod/satt där projektionen var…..jag tänker mej just nu där i soffhörnan….eller vid ena väggen av dansgolvet. En annan bra sak med projektion är att dom som är på klubben inte behöver känna sej rädda över att dom kan förstöra någonting eller att dom måste vara försiktiga just där verket visas..utan tvärt om så ska det inspirera till mer party och mer av en skön festatmosfär. Det skulle bli ganska lättsamt tror jag. Och jag gillar enkelheten i det.
Suscribirse a:
Entradas (Atom)